Vandring

Om man vill försäkra sig om att något ska bli gjort så måste man börja med att bestämma sig för att göra det.

När man har bestämt sig så måste man boka in det i almanackan.

Då är det nästan gjort.

Sen måste man förbereda sig för det, se till att man har det man behöver för att genomföra det, det kan ju gälla vad som helst, skaffa sig kunskap, utrustning, material eller...?

Det var vad vi gjorde, jag kommer just nu inte på när ideén dök upp, men Sara tog fasta på ideén och började undersöka och planer.

Vi började kommunicera och anmäla vårt intresse.

Och i fredags var det bara att packa ihop det nödvändigaste och samlas i Storulvån för en tvådagars vandring till Sylarna.

Det nödvändigaste blev tyvärr lite för mycket nåt som jag kände efter en dags vandring som ont i axlarna. Jag lärde mig nåt där, tandborste, lakan, salt till tandborstning, tvål, liten handuk mörk choklad och nötter med torkad frukt och pengar förståss. Det borde inte väga mer än fem kilo. Aldrig bära mer än FEM kilo då kan jag gå hur långt som helst.

Att vandra med människor man tycker om är underbart, roligt och lärorikt.

Man kanske inte sover så mycket men man pratar desto mer och upplever.

Luften mild och hög och växterna.... färger och former, se bara på fjälldaggkåpan som jag blev förälskad i.

Den växte överallt och lyste upp med sin ljusa gulgröna färg