Förstår nu verkligen varför jag bloggar,- för att spara tankar och reflektioner.
En sommar har gått- vemodigt - min pappa har hastigt börjat sin vandring över till andra sidan, sorgligt- men också fantastiskt att vi har fått så många år tillsammans och att jag nu har tid att vara hos honom lite mer . Skönt- att få tid att vänja sig vid tanken att han inte längre kommer att finnas hos oss, - att hinna prata med honom om förfäder och mödrar.
Skulle vilja starta ett upprop "glöm inte era gamla" men Carin Mannheimer gör det bättre. Måste försöka få en biljett till "Sista dansen" i höst.
Blommor; äntligen har jag fått "min" blomma Höstrudbeckia som jag längtat
efter så länge, hög och lysande som tusen små solar upplevde jag den när jag som 7-åring gömde mig i en stor rabatt av just den blomman.
Funderar på ett bloggprojekt för mig själv, får se om jag ska göra det.
Vi möts igen! :)
2 kommentarer:
Kloka Kerstin så glad jag blir att du bloggar igen! Bloggen för mig är ett sätt att samla mina tankar men på ett mindre självömkande sätt än det blir i dagboken.
Det är så fint det du skriver om din pappa - och hur du tar dig tid att vara med honom. Sista dansen är en otroligt fin föreställning som jag hoppas du får biljetter till - och samtidigt hälsar på mig!
Tack Eva, ja självklart ska vi träffas då!
Jag måste bara vänta och se hur det blir med pappa , om vi lyckas få en servicelägenhet åt honom lite snabbt så att han får omsorg.
Kram :)
Skicka en kommentar