Förstår nu verkligen varför jag bloggar,- för att spara tankar och reflektioner.
En sommar har gått- vemodigt - min pappa har hastigt börjat sin vandring över till andra sidan, sorgligt- men också fantastiskt att vi har fått så många år tillsammans och att jag nu har tid att vara hos honom lite mer . Skönt- att få tid att vänja sig vid tanken att han inte längre kommer att finnas hos oss, - att hinna prata med honom om förfäder och mödrar.
Skulle vilja starta ett upprop "glöm inte era gamla" men Carin Mannheimer gör det bättre. Måste försöka få en biljett till "Sista dansen" i höst.
Blommor; äntligen har jag fått "min" blomma Höstrudbeckia som jag längtat
efter så länge, hög och lysande som tusen små solar upplevde jag den när jag som 7-åring gömde mig i en stor rabatt av just den blomman.
Funderar på ett bloggprojekt för mig själv, får se om jag ska göra det.
Vi möts igen! :)
