Vårt Stickcafé

När jag bodde i Stockholm brukade jag gå på Stickcafé ibland , ofta nån lördag, ofta blev det Nysta på Luntmakargatan, trångt och hjärtligt.

Det kändes så kravlöst och trevligt, man tog med sig sin stickning och slog sig ner vid bordet med de andra kvinnorna. Lät sig inspireras av de andras ideér eller av de garner och färger som fanns i butiken.

Ibland var det tävling, vem gjorde den snyggaste vanten? t.ex.

När jag flyttade tillbaka till Offerdal så startade vi ett Stickcafé i Kaxås hos Atelje Lisbeth,www.ateljelisbeth.se, vi träffas en gång i månaden och stickar , provar kläder, skvallrar och pratar om dagsläget.

Jättetrevligt är det, en mötesplats!

Här en bild från vårt senaste café, en något decimerad skara men dock....

Sann konstnär

För några månader sen lånade jag ut min gamla klumpiga ljusstake till min goa vän och granne Elin, www.elinskonst.se .

Igår kom ljusstaken hem till mig igen , i en helt ny skepnad.

Så gör en konstnär, pyntar den med påskvippor och skapar ett konstverk, Kvinnlig ljusstake!

Glad påsk!

Gå din egen väg ! Alla andra leder vilse.

Änglar finns de?
Bra fråga!
Jag vet inte, det kan väl ingen veta .
Den här historiskt långa mörka vinter som nu äntligen får ge upp har jag fördjupat mig i Samtal med änglar , en bok som är utgiven på Mynta förlag och översatt från tyska till svenska av Margareta Melin www.ekosofi.se/melin/.
Historien är att i Budapest 1943-44 levde fyra unga konstnärer i ett slags konstnärskollektiv, tre av dem var judar och Gitta Mallasz, den enda som överlevde var icke-jude.
För att orka leva i den ondskefulla tid och omgivning som var, så bestämde de sig för att börja jobba med sig själva och sitt förhållningssätt och utveckling.
De avsatte en tid varje fredageftermiddag när de samtalade om allt som de upplevt och gjort under veckan, (vilken bra idé för övrigt).
En fredag upplevde Hanna att någon som inte är hon själv vill tala genom henne så hon lånar sin röst till denna och det blir början på ett 17 månader långt samtal som ger dem en ny syn på livet, människans plats i skapelsen och inte minst döden.
De fylls av glädje och hopp och blir med sitt mod till hjälp för andra.
Boken är så omfattande så man kan inte ta in många sidor i taget men sååå rik.
Det känns inte så viktigt att veta om änglar verkligen talar genom Hanna eller hur det ligger till, jag känner som Margareta skriver i förordet " orden var källvatten för min törstande själ".
De ger mig vägledning och hopp, inte illa!

"Leendet är en bro över den gamla avgrunden"
"Leende -ord-skapande"
"Leendet är människans attribut"

Eller hur?