Nu är det svart utanför mitt fönster , regnet strilar , syrenens kvistar skrapar mot rutan, kylan kryper in i huset och jag klär på mig ylletröjor och sockor-eldar, tänder ljus, dricker te - det börjar bli höst.
Jag börjar bli trött på mig själv, det är för mycket JAG - för mycket medveten närvaro om allt omkring mig , om att det blir höst t.ex. det brydde jag mig inte om för några år sen - jag eller vi , bara levde på, dagarna gick, det var varmt, det var kallt , man var glad eller ledsen eller just ingenting.
Befria mig från den här förbaskade medvetenheten om allt, jag vill bara vara i ett myller av människor, bara leva på, vara i värmen från vänner.
Vem har inbillat mig att jag ska leva ensam i ett hus eller en lägenhet med en massa saker visserligen fina eller praktiska, men, verkligen , det här tål att tänkas på......
återkommer...
Bengt Erikssons Veckans CD har flyttat!
13 år sedan
4 kommentarer:
Hallå vännen det är förvirrande med alla nya namn på din blogg hela tiden, men jag är glad att du skriver, titta gärna in hos mig och kommentera också!
Nä jag tycker du är för social för att bo ensam i ett litet hus hela tiden. Du måste blanda in mera resor liv och rörelse i livet tror jag. Jag tänker likadant själv! Vill ha människor omkring mig.
Kom till Stockholm och led bra yogagrupper till exempel jag är urless på Friskis och Svettis gymnastikyoga!
Hej syster,
om jag hade pengar.... nä det är inte så enkelt som att flytta till Stockholm. Jag vill ju ha ett hus på landet också och har inte råd med både ock. Så vill jag vara nära Sara och Moa och killarna .
Och att leva i Stockholm är DYRT vad man än ska göra så kostar det en massa. Men du har rättjag måste åka ner mera och träffa er alla vänner där nere.
Yoga, ta kontakt med Ida på yogaskola.nu hon har visst grupper nu också jag tror på söndag em eller?
Idaghar jag återknutit kontakten med Marion Woodman "Jungfrukungen" det nya mötet mellan manligt och kvinnligt, vad jag har saknat den boken.
Annars är jag mest oroad för min far som försvinner framför ögonen på oss utan att sjukvården bryr sig, hemskt att vi har så få vårdplatser i Sverige , en av de lägsta per inv. i hela europa har jag hört.
Roligt att du skriver , jag åker till Sundsvall på onsdag och stannar där ett tag.
Kram!
Kram Kerstin, ta hand om din pappa! Tråkigt att han är så svag nu, jag har alltid bilden i huvudet av honom som en stark person.
Det är inte lätt med våra livsval. men det är ändå fint att du har döttrar både i Offerdal där du vill vara och i Stockholm, där du också vill vara. I Stockholm har du ju också mig! Jag blir så glad när du kommer.
Kram!
Kerstin, mina tankar är hos dig. Jag förstår att du är mycket hos din pappa nu.
All kärlek!
Eva
Skicka en kommentar