Nu är det svart utanför mitt fönster , regnet strilar , syrenens kvistar skrapar mot rutan, kylan kryper in i huset och jag klär på mig ylletröjor och sockor-eldar, tänder ljus, dricker te - det börjar bli höst.
Jag börjar bli trött på mig själv, det är för mycket JAG - för mycket medveten närvaro om allt omkring mig , om att det blir höst t.ex. det brydde jag mig inte om för några år sen - jag eller vi , bara levde på, dagarna gick, det var varmt, det var kallt , man var glad eller ledsen eller just ingenting.
Befria mig från den här förbaskade medvetenheten om allt, jag vill bara vara i ett myller av människor, bara leva på, vara i värmen från vänner.
Vem har inbillat mig att jag ska leva ensam i ett hus eller en lägenhet med en massa saker visserligen fina eller praktiska, men, verkligen , det här tål att tänkas på......
återkommer...
Bengt Erikssons Veckans CD har flyttat!
14 år sedan